När Sverige i början av 1600-talet höll på att bli en stormakt, behövde kungen goda rådgivare som kunde hävda våra intressen också på annat sätt än med vapenmakt. I detta syfte donerade riksrådet Johan Skytte en professur i vältalighet och statskunskap till Uppsala universitet. Det blev upprinnelsen till Statsvetenskapliga institutionen, som alltjämt utbildar tjänstemännen i regeringskansliet, myndigheter, kommuner och många andra institutioner.
Professuren är idag världens äldsta, alltjämt bevarade statsvetenskapliga professur. Till professuren är knuten ett pris, skytteanska priset, som årligen delas ut till den vi uppfattar som världens främste statsvetare. I början av varje hösttermin finns han eller hon här hos oss, som föredöme och inspiration – eller kanske utmaning, eftersom varje ung statsvetare har som mål att störta gudarna och då duger bara de bästa att mäta sina krafter mot.
Den goda styrelsen, som statsvetarna förväntas bidra till, har betytt olika saker genom århundradena. Numera handlar det mest om demokrati, om dess teori och praktik, om dess genomförande, upprätthållande och problem. Förtroende, välfärd, jämställdhet, kulturskillnader, EU och globalisering är andra nyckelord i vår forskning.
Men främst skiljer sig statsvetare från andra genom förmågan att skriva. Det gamla 1600-talsordet ”vältalighet” betyder idag främst utbildning i det skrivna och talade ordet. ”Ni har makten. Jag har ordet. Jag har ordet i min makt”. Den som lärt sig skriva en seminarieuppsats i statskunskap är sedan inte rädd för några som helst av de arbetsuppgifter som väntar i karriären.