Stat, turism och kulturarv: erkännandet av Kalbeliyadansen som kulturarv i Indien

I detta projekt undersöks inkluderingen av Kalbeliyadansen i UNESCOs lista över immateriella kulturarv. 

I fasen som föregick UNESCOs erkännande av Kalbeliya-dansen som kulturarv 2010 involverades statliga institutioner på bekostnad av Kalbeliya-dansarna själva, trots att dessa är de egentliga bärarna av kulturarvet. Kalbeliya-dansarnas egna synpunkter och röster står därför i fokus för detta tvärvetenskapliga projekt, vars mål är tvåfaldigt. Dels ämnar det utforska konsekvenserna av den turismledda kommersialiseringen av Kalbeliya-dansen för Kalbeliya-dansarnas egna möjligheter att agera och inkluderas i erkännandet av deras kulturarv, särskilt med tanke på det djupt rotade stigma som deras dans är förknippad med. Dessutom ämnar projektet undersöka hur diverse agenter på statlig och nationell nivå deltagit i och främjat den turismledda kommersialiseringen. Den senare delen av projektet intresserar sig främst för den efterföljande fasen av erkännandet av Kalbeliya-dansen, där de intressen och behov hos grupperna som faktiskt bär och förvaltar kulturarvet riskerats att exkluderas.

Med fokus på Delhi och Rajasthan i Indien, och på kopplingarna mellan stat, kulturarv och turism tillämpar vi en metod som består av olika kvalitativa forskningsmetoder och kombinerar etnografi med intervjuer, observation och medieanalys. Projektets relevans breddas då dess resultat, särskilt framhävandet av Kalbeliya-dansarnas egna synpunkter och röster, kan användas för att föreslå skyddsåtgärder för statliga kulturorgan som arbetar i samarbete med UNESCO.

---

Projektledare: Suruchi Thapar-Björkert

Period: 2023–2026

Finansiering: 4 000 000 från Vetenskapsrådet