Inget samband mellan naturkatastrofer och länders åtgärder för att minska risker

2021-01-18

Länder som ofta drabbas av omfattande naturkatastrofer är inte mer benägna än andra att genomföra förändringar för att minska risken för framtida katastrofer. Det visar en tvärvetenskaplig studie från forskare vid Uppsala universitet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications. I forskargruppen ingår statsvetenskapliga institutionens forskare Daniel Nohrstedt och Charles F Parker.

Naturkatastrofer såsom stormar, översvämningar och skogsbränder medför stora och växande kostnader över hela världen men kan också innebära tillfällen för länder att genomföra förändringar för att minska risker. Inom forskningen har man inte varit överens om huruvida naturkatastrofer leder till förändringar av policy eller snarare bidrar till stabilitet och bevarandet av befintliga lösningar. Den kunskap som funnits på området är baserad på enstaka fallstudier och det har saknats studier om hur trenden ser ut globalt.

För att undersöka frågan i en större skala använde Uppsalaforskarna, som är verksamma vid Centrum för naturkatastroflära (CNDS), ett stort datamaterial där bland annat en internationell databas över naturkatastrofer och sammanställningar från FN:s organ för katastrofriskreducering ingick. Genom det materialet studerades 10,976 naturkatastrofer och 85 länder länders åtgärder för att minska katastrofrisker under perioden 2007-2015. Exempel på de åtgärder som undersöktes är förändringar i lagstiftning, beredskap och planering, system för tidig varning, utbildning och information, samt om katastrofrisker beaktats i relation till andra områden som markanvändning, förvaltning av naturresurser och klimatanpassning.

I studien undersöktes om det fanns ett samband mellan dessa åtgärder och antalet katastrofer ett land drabbats av och katastrofernas omfattning i termer av antal drabbade personer, dödsoffer och ekonomiska kostnader. För att kunna jämföra länder med varandra tog forskarna hänsyn till om katastrofernas antal och omfattning var större eller mindre än ett lands historiska genomsnitt.

Resultaten pekar på att det inte tycks finnas något samband mellan utsatthet för naturkatastrofer och länders benägenhet att vidta åtgärder för att minska katastrofrisker i framtiden. Detta gäller oberoende av länders utvecklingsnivå, hur utvecklade åtgärderna varit och vilken typ av naturkatastrof länder utsatts för.

Även om resultaten pekar på att naturkatastrofer inte påverkar länders åtgärder för att minska katastrofrisker generellt så finns en variation mellan länderna i undersökningen. Studien visar till exempel att länder som utsatts för lika många eller lika omfattande katastrofer har reagerat på olika sätt där vissa länder har inte vidtagit några åtgärder alls medan andra genomfört omfattande förändringar.

Japan och Chile drabbades till exempel båda av svåra jordbävningar under studieperioden. Trots liknande erfarenheter rapporterade Chile omfattande förändringar av riskbedömningar och av sitt system för att organisera ekonomiskt stöd till åtgärder för att stärka katastrofberedskapen, medan Japan inte rapporterade några förändringar.

– Här är det dock viktigt att påpeka att vår undersökning uteslutande fokuserar på åtgärder för att minska katastrofrisker, man kan alltså inte utesluta att katastrofer utlöst förändringar på andra områden. Japan är ett bra exempel där kärnkraftsolyckan vid Fukushima, som orsakades av jordbävningen och tsunamin 2011, ledde till förändringar av landets energipolitik för att minska beroendet av kärnkraft, säger Daniel Nohrstedt, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare.

Vad skillnaderna i ländernas agerande beror på är en fråga som fortfarande är obesvarad i undersökningen. Studien pekar på flera länder som är särskilt intressanta att undersöka närmare för att öka förståelsen om varför vissa katastrofer leder till omfattande förändringar medan andra inte gör det.

Studiens resultat utmanar uppfattningen om katastrofer som en viktig drivkraft för förändring, menar Daniel Nohrstedt. Både i den allmänna debatten och inom forskningen förväntar sig många att destruktiva katastrofer blir en väckarklocka för beslutsfattare att vidta åtgärder, vilket är särskilt viktigt eftersom flera av dessa händelser väntas öka med ett förändrat klimat. Samtidigt har tidigare forskning visat att katastrofer ofta får ett efterspel där frågor om ansvar och skuld försvårar lärande och förändring. I andra fall, oftast i mindre utvecklade länder, kan återkommande katastrofer göra att stora resurser måste läggas på akut krishantering medan frågor om långsiktiga förändringar får mindre uppmärksamhet.

– En del av förklaringen till varför vissa katastrofer leder till förändring medan andra inte gör det ligger i de kriser som uppstår efter det akuta skedet, där beslutsfattare och beredskapen ifrågasätts. Här gäller att förstå det politiska efterspelet till katastrofer och hur det kan påverka förutsättningarna för lärande och förändring. Vår undersökning visar också att länders benägenhet att genomföra förändringar inte beror på utvecklingsnivå eller vilken typ av katastrof de drabbas av, säger Daniel Nohrstedt.


För mer information kontakta Daniel Nohrstedt, telefon: 073-650 33 01, e-post: Daniel.Nohrstedt@statsvet.uu.se

Nohrstedt, D., Mazzoleni, M., Parker, C.F. et al. Exposure to natural hazard events unassociated with policy change for improved disaster risk reduction. Nat Commun 12, 193 (2021). https://doi.org/10.1038/s41467-020-20435-2
Studien är publicerad med open access.